I helgen så fick vi en massa snö. Det bara vräkte ner. Bengt hade fullt upp med att skotta hemma hos oss och i kyrkan eftersom vi är vaktmästare i två veckor. Att vara vaktmästare innebär att städa kyrkan inne och ute, att se till att allt är bra efter samlingar mm.

Det blev så vackert ute igen. Tänk på morgonen när jag går till bussen så går jag igenom en liten alle´. Det hänger grenar över vägen fulla med snö. Det är ljust, vackert och så tyst. Snön är ju som bomull som lindar sig runt allt och bäddar in mjukt och fint. Hoppas vi får ha det så här vackert ett tag till.


Så här ser det ut hemma på min tomt.




Min sons cyklar med en extra höga sadlar.

Idag vaknade vi till en kall morgon, -22 grader. Då var jag glad att jag inte skulle till jobbet och behöva stå och vänta på en buss som lika gärna kan vara försenad då det är så kallt. Istället så blev jag och Sara hämtade av Bengt och skjutsade till Afta Rehab. Han tog bilen till jobbet för att cykla i den kylan är ingen höjdare.

Sara skulle till sin sjukgymnast för att få fortsatt program för sitt ben. För 9 månader sen så dansade Sara på ett läger och ramlade ihop med svåra smärtor. Efter kontakt med lägersjuksköterskan, kirurg i telefon och besök till akuten i Enköping så konsterades att hon fått en muskelbristning bak på vänster lår. Läkaren på akuten sa att hon skulle bli bra på en vecka och att inget behövdes göras. I höstas då hon fortfarande inte var bra så tog vi kontakt med en sjukgymnast på Alfta rehab. Vi fick då veta att det där skulle ha behandlats på en gång och att hon nu troligen fått ärrvävnad på muskeln och kanske skulle få leva med ett ben som inte funkade att dansa, springa med och med ständig värk. Hon fick ett program att träna efter och som byggdes på efter tiden som gick. Jag beundrar Sara som tränade fast hon fick otrolig värk. Hon hade fortfarande svårt att sitta längre stunder vilket var svårt att styra i skolan.Strax före jul var hon så ledsen och med tanke på stundande gymnasieval lovade jag att vi skulle ta kontakt med en läkare och kräva att bli skickade vidare för så där kan hon inte ha det.
Vi tog kontakt med Alfta rehab igen för att få en bedömning att ta med oss till läkare. Sara fick en ny sjukgymnast då den gamla hade slutat. Denna sjukgymnast har en man som är specialist på idrottsskador coh frågade om hon fick diskutera fallet med honom. Om hon fick!!

Dagen efter så ringde hon och hon, hennes man och en överläkare hade diskuterat Sara och kommit fram till att:
* Saras ishiasmuskel var inflammerad och irriterad efter blödningen för 9 mån sen. Hon fick totalt träningsförbud under  en vecka och skulle äta voltaren.
*Sen med rätt träning och tålamod ska hon bli bra och kunna dansa mm igen.
* Sen måste muskelfibrerna som ligger huller om buller efter bristningen lära sig hur de ska ligga.

Idag fick hon en liten rörelse som vi ska hjälpa henne med som ska träna upp nerven, eller mjuka upp den igentligen. Men det får inte göra ont. Sen ska vi träffa henne ingen på onsdag.

Snacka om att Sara har varit glad denna vecka! Nu kan hon söka till Estestiska med dansinriktning och slipper ha ständig värk.

Jag fattar inte hur hon orkat få såna toppenbetyg med denna värk och oro och dessutom har hon ju nästan alltid ont i nacken. Nacken har hon träningsprogram för också.

Jag har verkligen lidit med henne och hade tagit över smärtan om jag kunnat. Hon var ju bara 15 år och jag var ju 42. Så med tanke på ålder mm så hade det varit bättre. Inte för att jag menar att jag är lastgammal så men jag vill tex inte dansa aktivt och så har ju jag fibromyalgi i alla fall med värk. Ni som är mammor förstår säkert hur jag tänker.

Ikväll så ska vi ha middag hemma hos oss. Saras kille Hilding har varit i Edsbyn idag och gjort gymnasieprov till idrottsgymnasiet och tittat på skolan mm med sina familj. Då passar det ju utmärkt att de äter hos oss då vi har chans att träffas. De bor utanför  Lidköping. Sara fick vara ledig från skolan idag för att kunna vara med hilding då han har tid.

Jag har under en längre tid lidigt av bloggtorka. Det har varit som en öken, hett och torrt och till synes helt öde. Visst har jag haft mina tankar ibland att kanske skulle jag skriva om det eller det. Jag vet inte men lustan att sitta framför datorn har inte als funnits. Jag har varit fullt upptagen med att göra julklappar, kort mm.
I år så gjorde jag 40 julkort så det tog ett tag men det var roligt. nu har jag redan börjat fundera på årets julkort. Jag hara inte kommit på nåt än men det är ju "några dagar" kvar.

Idag känner jag mig en som en zombie. Bara längtar tills halv två då jag är hemma igen. Jag ska nog sova en stund då. Det var länge sen men jag känner att jag verkligen behöver det. Under en vecka nu har det blivit sena kvällar och sen upp tidigt. Jag måste ju lägga mig tidigt om jag ska jobba för att  orka men denna vecka har det inte blivit så.

Igår var Sara och jag på Oriflamemöte i Bollnäs. Det var första ggn jag var på ett sånt kickoff. Det var kul att träffa de andra försäljarna eller konsulenter som jag tror det heter. Det var produktinformation om lite nya produkter, produktvisning, provsmakning av en produkt, utlottning av produkter. Men där hade inte Sara eller jag tur. Det som var roligast var ju att jag fick träffa Åsa som jag jobbat med i många år innan hon slutade i April och Sara fick träffa hennes dotter Linda.
Kände verkligen hur mycket jag saknat henne så det är verkligen kul att vi kan träffas ibland.

Snart dags att gå till bussen i kylan - 10 grader så det blev långkalsinger på. Suck! Jag gillar inte såna. Jo det är varmt och så men det känns klumpigt. Men har jag dem varje dag så blir jag van och då känns det inte så. Men jag har dem bara när det blir kallare och är utan när det är till -4. Jag fryser inte utan jag blir van.

Ja nu hoppas jag att blogglusten återkommer så att mina besökare har nåt att läsa. Det är ju trist att besöka mig om inget händer här.

Ha en härlig dag mina vänner!