Min frissa Anna brukar låna ut böcker till dem som vill. Jag lånade en bok idag som heter Naturligt övernaturligt av Anita Barker. Det är en kristen kvinna som är nästan helt blind ( 2% syn) som förkunnar Guds ord i Sverige och andra länder. Jag hann läsa lite ur den när jag satt där och fick håret fixat. En fantastisk kvinna med en levande tro coh hon får mycket bönesvar. Hon var och pratade i Alfta i Helgen men som jag skrivit förr så var jag ju tyvärr sjuk.

Urdrag ur hennes bok(sid 37)
...Världens sju underverk
En grupp elever fick i uppgift att göra en lista över vad de ansåg vara de dagsaktuella, världens sju underverk. Även om listorna inbördes var lite olika, fick Egyptens pyramider, Taj Mahal, Grand Canyon, Panamakanalen, Empire State Buildning, Peterskyrkan i Rom och Kinesiska muren de flesta rösterna.Medan rösterna räknades märkte läraren att en elev inte skrivit färdig sin lista. Hon frågade flickan om hon hade problem med uppgiften. Flickan svarade:
"Ja, lite. Jag kunde inte bestämma mig, de var så många". Flickan tvekade, sedan läste hon från sin lista:
"Jag tror att världens sju underverk är att se, att höra, att beröra, att smaka, att känna, att skratta och att älska."
Det blev så tyst i rummet att man kunde höra en knappnål falla. Dessa enkla, vardagliga saker som vi oftast tar för givet och lätt förbiser är verkligen underverk!
Livet mest dyrbara ting kan inte köpas för pengar eller byggas av människor. Mycket av denna bok handlar om förtröstan och tillit till någon som är större än en själv och tryggheten som det innebär. Förra kapitlet fokuserade på generositet och den glädje och välsignelse det medför att ge. Men det finns fler livsattityder som berikar våra liv. En av dem är tacksamhet över det som man faktiskt har.

Visst kan det vara så att vi glömmer bort att vara tacksamma för det vi faktiskt har. Istället så  koncentrera vi oss på det vi inte har och vill ha! Så glömmer vi bort det allt bra vi har. Tänk bara att det inte är självklart för alla att ha någonstans att bo, att äta sig mätta, att ha någon som älskar en, att kunna röra sig mm.

Vem blev inte sjuk dagen efter hemkomsten från konferensen i tällberg om inte jag! Jag råkade ut för världens förkylning och hosta och feber. Låg hela helgen så den var totalt värdelös allra helst lördagen då jag inte ens orkade göra ett enda korsstygn. Nu mår jag bättre så jag räknar med att kunna jobba imorgon.
Idag var jag till frissan på em och permanentade håret. Det blev verkligen annorlunda. Hajar till när jag ser mig i spegeln. Är det jag?
Det blev bra i alla fall.

Min svägerska skrev det i mitt förra inlägg med ett skratt för hon tycker att jag uppdaterar min blogg alldeles för sällan. Det har hon helt rätt i också men vad gör man när inspirationen tryter och lusten att sitta framför datorn är obefintlig?

Förra veckan den 22-23 var jag på konferens på Dalecarlia med mitt jobb. Snacka om fint ställe! Mysig miljö och trevlig personal, god mat, underbar natur och för att inte tala om utsikten!


Utsikt över siljan från Loris och mitt rum. Så underbart vackert!
Denna underbara solnedgång är också tagt över Siljan från vårt rum.



En del av hotellet Dalecarlia i Tällberg. Båda dagarna efter lunch så var vi ute och gick en halvtimme minst i det strålande vädret. Tällberg består mest av små eller större timrade stugor. Läste att i början på 1900- talet var det en fattig by där det bodde bönder som försörjde sig på fiske, skog och det lilla som den magra jorden gav. Det finns hur mycket fina hus som helst med de vackra skorstenar som är så typiska för dalarna.









That´s me!


Ekonomiavdelningens baksida!


Det var så vackert dessa dagar. Jag knäppte massor av kort men ni får se några i alla fall.


Utsikt från hotellet igen.

Nu är det måndag igen. Jag tycker veckan består av alldeles för många måndagar. helgen går ju så fort och det trots att jag är ledig på fredagar.

Förra veckan var ett bottenläge. Jag vaknade på måndagen och var så ofantligt trött. Jag orkade knappt lyfta mina armar. Men lyckades komma till jobbet, yr och "borta" i huvudet. Jag tänkte hur ska jag orka med detta, hela veckan?
Det var hemskt innan jag fick åka hem och sova. Det kändes som om jag hade varit på ett stort shoppingcentrum hela dagen och bara bombarderats av intryck.
Men jag var inget piggare efter sovningen så det blev till att hasa runt i dimmor.
Så fortsatte veckan till torsdagen. Då äntligen kändes det som om det fanns ett liv efter detta igen!

Men min tanke var på måndag:
- Nej inte nu jag vägrar. Jag vill inte ha ett fibriskov igen! Nu när jag börjat att känna mig så bra. Kan träna, springa mm. Tanken på att jag kanske skulle kunna jobba mer än 50 % hade börjat dyka upp. Det är första gången sen jag fick diagnosen fibromyalgi.
Helgen har varit riktigt bra men jag har tagit det lugnt. Gjort lite gratulationskort mm.

I torsdags åkte vi ner till Röshult för att hälsa på min bror och hans familj. Det var bråda dagar för dem och vi blev involverade när vi kom ner. Det var en del som skulle ordnas till deras bröllop den 30 sep. Sara och jag vek alla servetter mm. Killarna hjälpte till med annat. Det är bara kul att kunna hjälpa till. På fredagen åkte Jessica, Agnes, sara och jag in till Ulricehamn för att hämta Jessicas klänning som var på kemtvätt. Vi passade även på att sitta i lugn och ro på ett cafe´och bara umgås.
Agnes åt snällt sin bulle och bara bubblade hela tiden. Vad den flickan pratar! :-)
Det var roligt att hon kände igen oss fast hon är så liten (18 mån) och visste vad vi hette också. johny och Jessica har kort på oss som de visar och pratar om oss så Agnes var inte alls blyg för oss. Skönt! Då fick vi gosa med henne också.

På fredagkväll hade johny och Jessica ordnat lite mysigt för oss och sina vänner på festgården. Vi gick en tipspromenad och alla frågorna handlade om dem, umgicks och grillade. Sen fick vi bada i en badtunna och det var premiär för mig. Mysigt och skönt att värma sig för det blev lite kallt under kvällen. Mamma badade inte men fick nästan ett bad ändå när hon stod och pratade med oss som badade. Det blev ju översvämning när fler och fler klev i.

Så kom lördagen- dagen D! Solen sken och det var så fint. Johny var så nervös och det var mycket som skulle klaffa. De kom iväg på sin fotografering med tre små brudnäbbar, Agnes med sina kusiner Oliver och Kevin. Sen blev det vigsel i Gråbo Påbo kapell. Jag fick gå fram innan brudparet tågade in och tända alla ljusen vid altaret.


Sen kom brudföljet in. De var så fina att man blev tårögd.


Agnes som ut som en prinsessa och skötte sig så fint. Efter en stund ville Agnes inte stå där framme utan ville till sin faster (mig) istället. Vad mysigt att hon ville komma till mig fast vi inte träffas så ofta. Jag blev riktigt glad för det.



Agnes nästan somnade och höll på att tappa Joels mobil som hon fått låna.

Hon bytte knä så hon satt hos Joel och farmor också. Vigseln var på teckenspråk och de hade två tolkar. En tolk tolkade till tal och den andra till teckenspråk.

Vigselakten blev lite ovanlig för oss eftersom de gav sina löften på teckenspråk. Men det var så fint. Min bror Johny var så fin idag.


Sen blev det fotografering utanför Påbo kapell.
   
Jag kommer att visa lite kort sen när Sara har laddat ur kameran.

Efter vigseln skulle brudföljet åka häst och vagn till festlokalen. Sara fick följa med och fick sitta bredvid kusken och ta över tömmarna.


 

Det var en rolig fest även om det var väldigt tyst för att vara så många människor i en lokal. Även om alla pratade i för fullt. De flesta pratade ju på teckenspråk så det var två tolkar med under hela festen. Vi fick god mat ( exotisk planka), lite smågott, tårta mm. Jag var fram och pratade till brudparet och det blev en liten presentation av Johny som liten med lite presenter mm. Det var saker jag hade pysslat med under veckan innan bla bakat små pepparkakor, knäck mm. Jag hade gjort iordning Johnys första hjälpen kit.


Det vackra brudparet under leken "fula Bettan":

Under hela kvällen var Agnes så snäll och klagade inte fast hon var både hungrig och trött innan hon fick mat.
Det blev en sen kväll och sen igår var det dags att åka hem igen. Nio timmar i bilen med husvagn efter. Suck! Att det ska vara så långt! Jag var ledsen när vi skulle åka för det kändes så jobbigt att bo så långt ifrån dem och att inte kunna träffas när man vill. Kunna vara mer med Agnes, vara barnvakt mm. Det är tur att datorer finns med webcam i alla fall så man kan se varandra lite.