Jag fick nyss ett sms från Sara som är i Sverige igen. De är på Arlanda och väntar på sitt tåg. Hon hade en "befallning" till mig. Hon ville ha jordgubbar för det har hon och de andra längtat efter hela veckan. Sån tur att man känner sånt på sig för jag var till Edsbyhallen och köpte tre liter innan jag åkte hem från jobbet. Sen planerar vi att äta lite varma mackor också.
Hon var nöjd med det för som hon skrev "turkmaten" höll på att ta död på dem. Sen köpte jag godingar (korv) för Sara är ett rikigt korvmonster. Sen ville hon ha lasagne så det blir det en annan dag.

Igår så blev kommunhuset strömlöst och över natten (planerad) så det kunde vaa driftstörningar till kl 10 idag. Nog märkte vi det. Det gick inte att göra det man ville i leverantörsreskontra. Vi kom inte åt de scannade fakturabilderna och då visade det sig att nätverkskortet till den gamla servern hade pajat. Så nu funderar IT-enheten på att flytta allt till en ny server. Så vill det sig illa kan vi inte jobba i det imorgon heller. Jag åker till jobbet så får vi se hur det är. Har lite saker jag kan göra ändå.

Nu är Sara på hemväg. De skulle flyga från Adana vid sjutiden imorse till Istanbul och sen därifrån till Arlanda. Sen blir det tåg hem till Bollnäs och en liten tur med bil. Hon är hemma vid 18 om allt flyter på som det ska och inget plan blir försenat.

Det är märkligt vad tomt det blir när ett barn är borta. Som jag skrivit förr är det tyst hemma, ingen musik ingen som är på bladderhumör, nästan inga telefoner ringer. Joel är ju också borta på dagarna.

Det är ju en försmak av hur det blir när de flyttar. Det kommer att bli så tyst och konstigt innan man vänjer sig. Tänk bara de veckor Bengt jobbar kväll då möts vi en halvtimme när jag kommer från jobbet och innan han åker til sitt. Sen blir det bara jag hemma. Jag kommer säkert att bli jätteomotiverad att laga mat vissa dagar. Hur kul är det att laga mat åt sig själv? Men jag har en lösning på det också. Jag lagar mer mat de veckor han jobbar morgonskift och äter kvällsmat hemma. Sen stoppar jag portioner i frysen och tar fram när jag blir drabbad av omotiviation att laga mat.

Nu är det snart fem jobbardagar kvar till semestern. Vad skönt det ska bli! Jag längtar så. Det är bara synd att fyra veckor går så fort. Sommaren är den enda tid jag skulle vilja vara lärare för de är ju lediga då. Men de har ju fått jobba in tiden under hela året så jag vet inte om det är värt det ändå.

Vy från turkiet taget av Sara från bussen. Det är så vackert att man nästan blir tårögd. vilket vatten!

Fick livstecken från Sara igår kväll. Hon mådde bra nu och de hade vandrat i öknen och tittat på ruiner och gravar. Hon hade knäppt massor med kort och skulle visa mig. Jag älskar ju ruiner, gravar mm.
Såg idag på vädret på nätet att de har ca 39 grader. Puh säger jag bara.


Stenreliefer från Anavarza castle.

Nu längtar jag till onsdag kväll när Sara kommer hem igen. Det ska bli kul att höra henne berätta och se vad hon varit med om. Ni anar inte vad tyst det är hemma nu. Ingen musik som spelar, ingen dator på mm. Joel jobbar ju så han kommer hem kl 17.

Igår skulle Bengt laga Cissis pastasoppa till middag. Det är en kanongod soppa och det är skönt att slippa laga amt en gång. Det är så härligt att sätta sig vid ett dukat bord och bara äta.

Han hann till den delen då pastan skulle stoppas i soppan då han fick brandlarm. Han har haft brandjour förra veckan. Ja det blev bara att rusa iväg för honom och där stod jag och funderade hur långt han kommit i matlagningen.
Jag ska till med pastan sa han innan han rusade till bilen och drog iväg.
Hmm stod där och funderade och läste i receptet. Kom fram till att kryddningen också var kvar och att grädda på panrichen lite.

Det var ett ovanligt och farligt larm med en lastbil som läckte saltsyra som är frätande och mycket farligt att inandas. En motorcyklist som låg bakom lastbilen och lastbilschauförren fick föras till sjukhuset. Brandkillarna fick ha kemdräkt på sig.

Man kan läsa om händelsen på Larm-Söderhamn.



Brandförmannen med nummer 61 på benet är Bengt.


Här håller Bengt på att sanera en brandman i kemdräkt med varmt vatten för att få bort eventuella rester av saltsyra.

Bengt fick äta sin mat kl 22.30 då han kom hem hungrig och trött.

Igår kväll så berättade Sara att hon mådde bättre nu men nu hade Malin blivit sjuk i stället. Som Sara skrev så har de gett upp med familjegrejen. De sover alla på hotell. Det är bara att hoppas att de andra klarar sig.

Sen fick jag ett glatt sms på kvällen att de nyss hade varit och ätit världens godaste fiskgratäng. Den smakade Sverige!
hihi.

Idag skulle de bla fira en av killarna, David som fyller 18 år.

Det har varit varmare ute idag. Är det sommaren som kommer tillbaka tro? Bengt jobbar en vecka till och jag två och sen är det semester! Vad skönt det ska bli!

Igår kväll smsade jag med Sara nere i Turkiet. De skulle denna natt sova ensam i olika familjer. I Saras familj var det bara dottern som kunde lite engelska, mamma, pappa och lillebror kunde inget alls. Alla ville igentligen sova på samma ställe eller åtminstone två och två. Men det var så många turkiska familjer som ville att de skulle bo hos dem så då blev de uppdelade.

Sen är det där med maten som var jobbig. Sara sa att de aldrig fick ta mat själva, hur mycket de ville ha utan de fick uppöst på fat och det var alltid massor med mat. Jag antar att det är en artighetsgest de har. Men Sara är lite kräsen mat som mig och då blir det jobbigt om man inte tycker om det som bjuds. Det kan ju vara svårt att tvinga i sig allt.
Vi pratade en massa och hon skulle försöka sova.

Turkiskt kebab som Sara absolut inte tyckte om.

Imorse fick jag sms från henne att hon var dåligt i magen och hade ont i den. Det var ju tur att jag hade köpt tabletter mot diarre och att hon fått vacin mot kolera. Nu på kvällen fick jag ett nytt sms att nu var hon på sjukhus för hon mådde jättedåligt och var yr och spysjuk. Helena (en vuxen på resan) och några turkar hade följt med. En läkare tittade till henne och hon fick medicin som skulle lugna ner magen. Inatt var det meningen att alla skulle sova hos nya familjer men Sara, Helena och Yvonne ska sova på ett hotell så att Sara får vila ordentligt. Hon var så gullig i sina sms och skrev var inte orolig mamma, det ordnar sig. Det är som som kan hända i värmen, stress och för mycket kranvatten. Jag skulle vilja åka till henne direkt. Det känns jättejobbigt att vara här i Sverige och hon är i Turkiet. Men jag vet att Helena och Yvonne tar hand om henne.

Jag trodde att de skulle kunna köpa vatten på flaska när de var där men jag antar att det inte funkar när de bor hos familjer. Jag hoppas att de andra ungdomarna på resan klarar sig. Sen att Sara piggar på sig så att hon får något ut nåt mer av resan och kan vara med.

I
tisdag så åkte Sara iväg till Turkiet med 6 andra från Viksjöforsbaletten. Det följde med två killar också, en norrifrån och en från Sthlm. De flög från Arlanda till Istanbull och sen till Adana. Fick fick ett sms mitt i natten från henne för då var de framme. De hade blvit försenade efersom de missat flyget från Istanbull eftersom planet från Arlanda var försenat.
Det är roligt för hon skickar sms lite då och då och berättar vad de gör. De har bla varit till ett vattenfall, körsbärsfestival, plantage mm.

Det brukar vara mycket mera vatten i vattenfallet under vissa perioder.

På festivalen blev Sara utsedd till den vackraste utlänningen och folk blev som galna och ropade hennes namn, knäppte kort och småbarn kom och ville krama henne, gav henne ringar mm. Hon blev intervjuad i turkisk tv. Hon vann en handknuten matta. Jätteroligt!

Det var en clown som satte på Sara ballonghatten.

På plantaget fick de äta hur mycket körsbär de ville och även äta vattenmeloner. Mums säger jag bara!

Körsbär

Turkisk tv följer med dem hela tiden sa hon på msn idag. De har ett blandat schema och ska bla dansa på flera ställen, vara gäster på ett turkist bröllop. Ett rikigt äventyr är det och det ska bli kul att få se hennes kort och höra henne berätta.

Tv- teamet.

Första natten sov de på ett nytt hotell och var de första gästerna där, sen sov de bland bergen och inatt ska alla sova hos olika turkiska familjer ensamma. Det var svårt för de kan inte så mycket engelska. På första hotellet fanns det toaletter som vi är vana med men sen har det varit hål i golvet som man får huka sig när man besöker.


De har även riktigt fall varmt, 40 grader trodde Sara och det är ju mycket mer än här det.
Igår morse var det 4 grader när Bengt klev upp kl 4. Så det är ju lite skillnad på temperaturer.

Idag har jag provat något jag aldrig trodde jag skulle pröva på. Jag har legat på en spikmatta!
Det var min kompis Agneta som hade köpt en Shakti indisk spikmatta och när Sara och jag var hemma hos henne idag fick jag erbjudandet att prova den. Sara putsade fönster under tiden jag låg där och njöt.
Jag trodde att det bara skulle göra ont och vara obehaglingt men det var det inte alls. Det gjorde lite ont till att börja med med sköntont på nåt sätt. Sen kände jag hur jag blev varm om ryggen och kände pulsen i kroppen hur hjärtat slog och pumpade runt blodet. Jag blev tyngre och tyngre i kroppen och kände mig så avslappnad. Det kändes som om jag sjönk djupt ner i golvet. Så att det blev avtryck i golvet av min kropp. Så som det blir i tecknade filmer när någon ramlar från hög höjd.

Jag hade känt mig så spänd i en axeln och ett tryck över ena sidan av pannan hela dagen. Efter spikmattan kände jag mig så mjuk och avslappnad i axeln. Trycket över pannan lättade men nu känner jag att den är på väg tillbaka. Men det har ju gått många timmar.
Det ska tydligen vara bra att använda mattan mot värk, sömnproblem, fibromyalgi mm.

Idag var det skolavslutning. Sara hade det kl 8.30 i kyrkan. Det är mysigt att börja sommaren med att vara med på den, att sjunga oxh lyssna på tal, sånger, musik och körsång.

Nu har Sara ett år kvar i grundskolan och Joel ett år på gymnasiet. Vad tiden har gått fort. Tycker det är nyss som Joel började på lekis. Ändå känns det också som 100 år sen. Konstigt det där.

Det är riktigt varmt idag. Jag är ute så lite som möjligt. Men det är varmt inne också men jag har en fläkt som blåser på mig.


Sara med två av sina klasskompisar.


Klass 8:3


Sara får betyg av sin lärare mentor Kalle. Han jobbade där när jag gick i skolan . Han är en kanonlärare. Joel hade också honom som mentor i högstadiet.

Hälsingland hade värmerekord idag, över 30 grader. Puh säger jag bara. Visst jag vill ha varmt för att det ska bli bra badtemperatur i Älven men annars mår jag inte helt bra när det är varmt.
Jag har haft en sämre dag både när det gäller värken och orken. Men det kan lika gärna bero på att det varit så mycket ett bra tag nu. Men det blir väl lugnare snart igen hoppas jag.

Idag så var det minidansforum i Viksjöfors. Det var för att de som inte ska med på dansforum i Skellefteå skulle få visa upp vad de gjort under terminen och även för att vi föräldrar skulle få se danserna. Jag åkte dit och det var riktigt varmt att sitta och titta. Men att dansa måste ju ha varit hur jobbigt som helst i denna värme.
Som alltid var det roligt att titta på alla duktiga dansare. Jag tycker att det är så roligt att se pleijaderna dansa ( Sara dansar med dem). De är så duktiga och utvecklas hela tiden.