Idag så lyste solen igen. Men det var lite kyliga vindar ändå men vad gör det när solen skiner. Då känns det som om det finns hopp om livet ändå.

Idag gick tiden så fort på jobbet. Ibland så segar sig tiden så sakta att man inte vet hur man ska stå ut innan det blir dags att gå hem. Men jag hade fullt upp hela tiden så det kan ju förklara varför. :-)

Väl hemma så stod mitt andra paket från Oriflame på bron och väntade. Jag har precis börjat sälja och hittills har det gått bra. Jag hade beställt lite nya produkter som kommer i senare kataloger. Man måste ju prova så man vet om produkterna är bra. 

Nu börjar konfirmationsavslutningen närma sig och konfirmanderna verkar ha fullt upp med förberedelser inför söndagen. Sara har letat upp musik och gjort iordning en dans som de ska dansa på söndag. Det ska bli spännande att se för konfirmanderna verkar ha planerat en hel del. Sara har berättat litegrann.

Idag är det kallt, grått och regnigt. Jag tog en kofta under sommarjackan som tur var för fy vad kallt det var att stå och vänta på bussen. En vinterjacka hade varit riktigt skönt att ha på sig men vem vill börja med det igen?
I bussen på väg till Edsbyn så började det snöa tillsammans med regnet. Va? Nu?
Förra veckan var det ju varmare än det brukar vara denna tid och denna vecka är det kallare än vanligt. Så igentligen är ju vädret riktigt bra om man lägger ihop dessa två veckor. Åtminstone statistiskt. :-)

Nä nu ska jag jobba vidare med mina problemlösningar.

"Man upptäcker inga nya världsdelar om man inte har mod att släppa alla kuster ur sikte."




 Om du undrar över alla cyklar på vår gård så har jag en son som har som hobby att ta reda på gamla "kärringhojar" och laga dem eller fixa nya av flera, lacka dem mm. Sen kan han sälja dem eller ge bort dem eller cykla på dem ett tag. Senaste projektet är en dubbelhoj, ej att förväxla med en tandemcykel.

En grå, trist dag och jag bara längtar efter värmen som var förra veckan. Det var så tungt att gå upp i morse. Helst skulle jag velat kura ihop mig under täcket och somnat om lyssnandes på fläktljudet från kaminvärmen.
Alla andra i familjen sov. Ja nästan i alla fall för Bengt han hade gått upp tidigt för att elda i kaminen i vardagsrummet för att vi skulle få det varmt och gott. Han la sig igen när jag gick upp.

Jag överraskade min jobbarkompis med ett sett stickade dockkläder till hennes lilla dotter. Jag bara älskar att sticka. Det är bland det roligaste jag vet och numera blir det mest raggsockor och det har även blivit två koftor åt Agnes. Men nu har jag lovat Lori att göra dockkläder till hennes dotter. Så nu när jag kommer hem ska jag leta upp lite roliga mönster så att hon kan köpa garn. Handarbetsaffären i Edsbyn ska upphöra så hon kan ha tur att få tag i garn mycket billigare. Sen ska jag leta i mina gömmor också efter lämpligt garn. Har ju en del sånt också.



Nä nu vill jag ha en lång semester och åka bort till nåt mysigt ställe. En jobbarkompis ska till Kreta en vecka och åker imorgon. Jag tycker att jag skulle ha kunnat få följa med. :-/

Men det är inte långt kvar nu till semestern. Jag börjat med den v 28 och har 4 veckor. Vi har inte planerat en massa en, men en tur till sommarstugan i Norrfjärden vill vi och sen har vi pratat om att åka till Sthlm också. Gå på Gröna Lund mm. Sen tycker jag igentligen att det är skönt att vara hemma på semestern också. Det är ju en hel del saker man vill göra och även sånt man inte vill men måste, typ  städa mm.

Åh vad härligt att få bada i älven igen kom jag på nu när jag tänker på sommaren. Jag går bara över gatan och genom grannes gräsmatta så är jag nere vid bryggan och kan bada. Det är det bästa stället att bada tycker jag, lugnt och skönt. Sen när man badat klart så är det bara att gå hem och byta om.

Nu är det så härligt ute att man får vårkänslor! Så härligt med solen och allt som börjar gro. Jag såg att vår häck mot framsidan har fått musöron. Sen möts man i dörren av ett surrande i rabatten under köksfönstret. Det är bin, nässelfjärilar mm. Jag skulle vilja ha massor av ork och pengar att påta i trädgården och plantera och göra i ordning mysigt överallt. Tänk att ha en lummig härlig lättskött trädgård.

Ja ja det blir väl till att drömma. Det är huvudsaken att jag inte drömmer så konstigt som jag gjorde inatt. Vaknade svettig för den var allt annat än trevlig. Vet inte vad jag fick allt ifrån. En massa döda människor som gick igen och det spred sig överallt. De var inte som köttätande zoombies men de var hotfulla. Jag försökte komma undan hela tiden. Det var en massa konstiga saker hela tiden. Så det var skönt när jag vaknade när Bengt Skulle till jobbet kl 4. Puh säger jag bara.

Här var det verkligen annorlunda! Vad snyggt! Härlig blåfärg...härliga blommor!! Vad nöjd jag är med designen!
Det är liksom jag på nåt sätt.

Tusen tack Jessica för att du fixade så fint åt mig!! Du är en ängel och en toppensvägerska!

Vaknade imorse och kände mig så trött. Hade verkligen inte lust att gå upp till denna grå, mulna dag. Suck!

Nu ser jag med spänning fram emot vad min svägerska Jessica har gjort för design till min blogg. Jag har funderat länge på att försöka mig på att göra en egen design. Men jag har så mycket annat för mig. Just nu är det roligare att sticka på Agnes kofta till bröllopet, eller göra kort, läsa. Men igår så erbjöd sig Jessica att göra nåt till mig. Ett sånt erbjudande tackar man ju inte nej till.

Tack Jessica för att du gör en ny bloggdesign till mig!

...kommer hem med släpande steg och slänger mig ner på golvet och pustar ut. Puh! Inte alla dagar man vandrar från Tibet. Kolla bara! Mina skor! Alldeles utslitna. Och titta bara på mig! Jag skakar av mig allt resdamm och alla spindelnät och trollkarlssand.
Det där var sista gången jag tittar på Joe Labero om han ska föra oss till ett tempel i Tibet och bara lämna oss där när föreställningen är slut! Jag kräver att få flyga hem nästa gång!

Skämt å sido så var föreställningen "You are invited" med Joe Labero jättebra. Han är verkligen fingerfärdig så man hänger inte alls med på hans knep. Eller kan han trolla på riktigt? hmm.
Han skämtade även friskt med publiken och drev även med sig själv. Halva föreställningen kunde jag bara titta på storbildstv:n då de visade numren där vilket de inte gjorde med allt som hände på scenen. Jag såg knappt inget från scenen för det satt på långa män framför mig i de två raderna framför. Efter pausen så bytte Bengt och jag plats och se! Det fanns visst en scen också! Jag vill kunna se scenen också annars är det ju som att sitta hemma och titta på tv:n.
Efter showen så skulle 1500 personer ha sina ytterkläder och det tog tid, låååång tid.
Det blev en sen kväll. Vi kom inte i säng förrän närmare 24 och Bengt skulle ju upp kl 4 för han hade morgonskift denna vecka.

Jag gick som i dimma hela dagen på jobbet och när jag kom hem la jag mig kl 14 och 16.30 kom Bengt och frågade hur länge jag skulle sova. Somnade i tid på kvällen ändå. Nu tror jag inte att det bara berodde på showen utan jag har varit trött sen resan till Röshult. Den ska jag berätta om vid ett annat inlägg.

Idag skulle Teo vara ensam lite längre för Joel började skolan kl 9 och jag kommer hem efter kl13. Men då gjorde vi så att Bengt åkte från jobbet en stund för att gå ut med honom och kela lite med Teo.
Teo hade försökt att komma upp på köksbordet med vi hade en papperskasse med morgontidningar i på den stolen som stod lite längre för bordet. Det blev så eftersom Teos hundkorg var under bordet mot elementet så att han skulle få det varmt och skönt.  I alla fall hade han bitit på kassen och antagligen försökt få ner den. Sen hade kylskåpet fått en liten dusch igen.
När jag kom hem så möttes jag i dörren av en glad kille. Nog hade han busat lite. Han hade hoppat upp på en byrå vi har i hallen så telefon, ljusstake, ficklampa mm låg på golvet. Sen hade Sara två påsar med löste från sin försäljning till Polenresan där. Teo hade visst blivit tesugen och öppnat den ena påsen lite i ett hörn så den kan vi inte sälja nu. Vill personen ha påsen så får de den och vi betalar den.

Vid 16 kom Agneta och Rolf och skulle hämta Teo som blev så glad att han ylade och sprang omkring som en tok.
De hade haft det bra i Italien.

Det kommer att bli konstigt utan Teo.

Ikväll ska vi till Höghammarhallen i Bollnäs och titta på Joe Labero. Jag hoppas att det blir en bra show.


Snyft! Idag var det sista jobbardagen med Åsa. Vi har jobbat tillsammans i 5 år och delat rum lika länge. Vi har allltid haft roligt ihop och kan prata om allt. Ibland när jobbet har känns tungt så har det ändå varit roligt att gå till jobbet för då har jag träffat Åsa och fått skratta en massa. Åsa har fått tjänstledigt för hon ska prova ett annat jobb.
Vi har sagt att vi ska hålla kontakten ändå.

Lycka till Åsa på ditt nya jobb! Jag hoppas att du kommer att trivas!

Idag så fick Teo bara vara i köket och hallen. När Joel kom hem från skolan så hade han varit på bordet igen och "stökat" lite där sen hade han bitit bort en bit ur skinnet på Bengts tofflor men annars hade inget mer hänt, inte ens en revirpinkning. Skönt!


Han var helt överlycklig för varje i familjen som kom hem. Det är ganska härligt att mötas i dörren av någon som är så glad för att man kommer hem. Jag förstår att människor som lever ensamma ofta vill ha ett husdjur för alla vill väl känna sig älskade av någon.

Förra veckan på tisdagkväll kom Agneta med taxen Teo. Vi hade lovat att vara hundvakter en vecka när Agneta och Rolf skulle till Italien. Vi hade sett fram emot att få ha Teo hos oss igen. Vi var även hundvakter en lördag för ett tag sen.

Det har gått bra hittills. Han vill sova i sängen med Bengt och mig, då helst under täcket. Sen kommer han springande så fort vi kramas för då vill han att vi ska lyfta upp honom och så han får vara med och kramas också. Han är otroligt gosig. Sen gillar han att busa med sina saker. Han springer fram och tillbaka när man kastar saker åt honom.

En lite jobbig sak med honom är han revirkissar lite här och där. Han har pinkat på kylskåpet, sänggaveln, tvättmaskinen, tvättkorgen.

Idag så började  Joel sent i skolan så han tog ut Teo innan han åkte vid elva. När jag kom hem kl två var han jätteglad. Jag tog in  handlingen i  köket och visste inte om jag skulle skratta eller bli arg på honom.
Han hade hunnit med mycket på den där tiden han var ensam. Vår fina hushållsrulle( en giraff) låg på golvet. Den skulle ha två öron i skinn men dem hade Teo ätit upp. Sen låg alla tandpetarna utspridda över bordet. Ljuslyktan i metall låg i hans korg under bordet med en penna som legat på fönsterbrädan. Sen hade vi haft en påse med en kärleksmums på bordet som nån av barnen skulle äta upp. Försent... för den låg på golvet tom. I Saras rum så låg väckarklockan på golvet och hennes stora kotte från Frankrike smakade tydligen inte så gott för den hade han bara bitit lite i. Både Bengts och min väckarklocka låg på golvet och Bengts armbandsklocka låg i sängen. Sen ville han revirmärka sängstolpen lite också. Ja det är mycket en liten hund kan hinna med på tre timmar. Får se vad han hittar på imorgon då han ska ensam en stund.


Nu ligger den gosiga hunden i min famn och sover gott! Han är bara för mysig och det kommer att bli tomt utan honom på onsdag då de kommer att hämta honom.

Igår hade jag en riktigt skön slappardag. Jag handarbetade, tittade på film och bara njöt av livet. Det är skönt att ha såna dagar ibland.

Resten av familjen hade åkt på en bussresa till vemdalen. Det var premiär på slalomskidor för Bengt. Det gick bra och de alla tyckte att det var roligt.
Tyvärr var det dimmigt och blåsigt på fjälltopparna.

Idag var det äntligen dags att ta bort Saras gips efter nästan 4 veckor. Det fick vi göra hemma. Det gick ju bra eftersom hon hade gipsskena. Men det var lite segt att klippa igenom alla lagren. Sara var väl lite rädd att jag skulle klippa i nåt finger.

Huvaligen vad fingrarna såg ut. Det var ungfär 100 kg torr hud på dem.


Sara fick tvätta och tvätta för att smörja dem sen. Det gjorde ont att räta ut fingrarna för de hade ju varit gipsade i 90 grader. Nu ska hon ha kardborrestöd i tre veckor.


På em åkte vi till Alfta Rehab och tränade, Bengt, Sara och jag. Det var så kul för de hade skaffat nya redskap. Jag körde mig helt svettig och trött. Längtar bara till nästa gång vi ska dit.Det var bla de redskapen nedan som var nya.


Bengt och Sara tränar på de nya redskapen medans jag cyklade.

Sara och jag var ute i två timmar och sålde. Sara gick runt och jag stod vid cykeln med ett lass med påsar med glödlampor. Sara lyckades sälja för 1800 kr. Vi gick bara på vår gata och granngatan. Vi ska fortsätta mer en annan kväll. När solen gick ner så blev det så kallt. Jag är fortfarande kall fast vi varit inne i snart två timmar och jag har druckit te. Jag hoppas att alla lyckas sälja mycket så att de inte behöver sälja så mycket mer till resan. Två familjer har betalat 4000 kr var för att slippa sälja saker. Men det är ju mycket pengar att hosta upp så där.
Men det skulle vara skönt att slippa bry sig mer om det.

Ja nu är det måndag igen. Jag tycker att det är alldeles för mycket måndagar i veckan. Skulle vi inte kunna avskaffa måndagar??

När jag kom hem från jobbet åt jag lite lunch. Kycklingtaco med mjukt bröd, grönsaker och chips.
Sen "slängde" jag mig på bakningen på en gång.
Jag bakade en vanlig sockerkaka och så blev det en gammeldags, knäckig, kryddig kaka som min mormor brukade baka. Jag hade gräddfil över sen tacosen så det passade bra att göra den kakan.


Nu sitter jag här och vilar en stund innan det är dags att laga middag (pannkaka) och sen ska jag följa med Sara som ska sälja te, kryddor, kaffe och glödlampor till sin Polenresa i höst. Det är en skolresa och en avslutning på ett projekt mot rasim och nazism. De ska bla till Auschwitz, Birkenau, Krakow, och ett ställe där SS-lägervakter till koncentrationsläger utbildades mm. Det blir nog ett nyttigt och samtidigt jobbig resa. Jag har skrivit om den i ett tidigare inlägg.



Här kan ni läsa mer om Auschwitz -Birkenau.

Nu är det ju en  stor händelse jag inte har nämnt i min blogg än. Det är att min lillebror Johny och hans fästmö Jessica ska gifta sig i höst. Detta roliga kommer att inträffa den 30 augusti nere i Gällstad.

Det kommer verkligen att bli roligt att gå på ett bröllop igen. Joel var på ett bröllop när han var 9 månader och Sara har aldrig varit på ett bröllop. Så det kommer att bli roligt för oss alla.