Nu har det verkligen blivit höst. Det är kyligt på morgonen och träden har fått sin färggranna skrud.
Det är vackert att gå till bussen på morgonen med de färgranna lönnarna och solen som skiner på dem. Nu är det ju inte alltid soligt. Hösten kan ju vara råkall och blåsig också. Lite vemodigt är det också att sommaren redan är slut.

Men jag gillar växlingarna mellan årstiderna även om vintern kan kännas lång ibland. Men förra vintern var ju perfekt, lite kall dock men jag menar. Snön föll och låg sen kvar och vi slapp det där snöandet, töandet, snöandet.
Det gillar jag verkligen inte utan kommer snön ska den ligga kvar. Det blir vackert, ljust och hela naturen är inlindad som gör att det blir mycket tystare.

Jag har ju bott i Afrika som barn där vi hade sommar och regnperiod. Jag tyckte om det då förrutom att jag inte alls tålde solen och brände  mig och hade vattenblåsor över hela kroppen. Fick alltid bada med en tröja på och mamma fick rådet av en läkare att inte ha mig i solen. Hmm svårt det när man bor i ett sånt land och dessutom är barn och vill vara ute och leka med kompisar.

Jag skulle inte vilja bo i ett sådant klimat nu. Fast jag kan sakna den färska frukten, nyrostade jordnötter, doften som fanns där. Ja förutom då doften av fiskmarknaden. Den var inte så mysig.
Man kunde sticka ner en gren av en buske i marken och den började gro.

Mina tre år i Afrika med första klass mm är en erfarenhet jag inte skulle vilja vara utan. Jag jobbar med en man som bott i ett grannland som barn och han har t om badat i utomhuspoolen i Yekepa. Dock bodde jag inte där då. Vi har pratat mycket om våra erfarenheter. Han var äldre än mig och ett missionärsbarn i ett område de inte sett vita i. Jag var inte det utan pappa jobbade åt Lamco och vi var ju inte precis de första vita där.

Nu ska jag snart börja baka lite till Joels 20-årsdag. Har lovat honom att baka hans favoritbullar och även göra tårtor. Han ska ha kalas både lördag och söndag för det blir ju kanske trångt att ha oss alla i en tvåa.

Nu har det verkligen blivit höst. Det är kyligt på morgonen och träden har fått sin färggranna skrud.
Det är vackert att gå till bussen på morgonen med de färgranna lönnarna och solen som skiner på dem. Nu är det ju inte alltid soligt. Hösten kan ju vara råkall och blåsig också. Lite vemodigt är det också att sommaren redan är slut.

Men jag gillar växlingarna mellan årstiderna även om vintern kan kännas lång ibland. Men förra vintern var ju perfekt, lite kall dock men jag menar. Snön föll och låg sen kvar och vi slapp det där snöandet, töandet, snöandet.
Det gillar jag verkligen inte utan kommer snön ska den ligga kvar. Det blir vackert, ljust och hela naturen är inlindad som gör att det blir mycket tystare.

Jag har ju bott i Afrika som barn där vi hade sommar och regnperiod. Jag tyckte om det då förrutom att jag inte alls tålde solen och brände  mig och hade vattenblåsor över hela kroppen. Fick alltid bada med en tröja på och mamma fick rådet av en läkare att inte ha mig i solen. Hmm svårt det när man bor i ett sånt land och dessutom är barn och vill vara ute och leka med kompisar.

Jag skulle inte vilja bo i ett sådant klimat nu. Fast jag kan sakna den färska frukten, nyrostade jordnötter, doften som fanns där. Ja förutom då doften av fiskmarknaden. Den var inte så mysig.
Man kunde sticka ner en gren av en buske i marken och den började gro.

Mina tre år i Afrika med första klass mm är en erfarenhet jag inte skulle vilja vara utan. Jag jobbar med en man som bott i ett grannland som barn och han har t om badat i utomhuspoolen i Yekepa. Dock bodde jag inte där då. Vi har pratat mycket om våra erfarenheter. Han var äldre än mig och ett missionärsbarn i ett område de inte sett vita i. Jag var inte det utan pappa jobbade åt Lamco och vi var ju inte precis de första vita där.

Nu ska jag snart börja baka lite till Joels 20-årsdag. Har lovat honom att baka hans favoritbullar och även göra tårtor. Han ska ha kalas både lördag och söndag för det blir ju kanske trångt att ha oss alla i en tvåa.