God bye god bye
2009-06-01 @ 09:50:25
Nu har det hänt en hel del i mitt liv den sista tiden. Den 22 maj fick jag så otroligt ont i magen på kvällen. Jag gick hela natten och vankande och kunde inte sova för att det gjorde så ont. På lördagmorgonen lyckades jag ligga lite om jag låg blickstilla på vänster sida. Varje gång jag rörde mig gjorde det så ont. Smärtan blev bara värre och värre och det rann svett om mig för jag fick feber också. Vid lunchtid tyckte min son att vi skulle ringa ambulans för han var så orolig. Det var bara Joel, hans fästmö Linda och jag hemma. Linda ringde sjukrådgivningen för jag kunde inte prata för jag låg bara och hyperventilerade av smärtan och mina händer hade knutit sig i kramp och så hade ansiktet också för jag hade svårt att prata. Joel packade ner saker åt mig för jag förstod att det har blir ju sjukhuset.
Ambulansen kom och då fick jag dropp och syrgas. Krampen berodde på att jag hade för mycket koldioxid( eller om det är koloxid) i kroppen. Det var misstanke om att det var min blindtarm som bråkade.
Vi åkte iväg till akuten och Joel och Linda kom efter. Bengt dök upp senare för han hade lyckades byta bort brandjouren och att nån tog över på brandstationen där det var öppethus.
Väl på akuten tog de prover mm. Jätta mysigt när man är så svårtstucken som jag är. Det finns ingen kirurgi på helgerna så jag fick välja mellan Hudiksvall eller Gävle. Valde Gävle för det är bättre väg. Joel och Linda åkte hem och Bengt följde efter i bilen. Inför färden fick jag en halv spruta med smärtstillande och en annan mot illamående. Men innan vi kom till gävle hade jag fått allt och bedövningen hade gått över. Fy vad ont det gjorde. Väl i Gävle var det mer prover, väntan och upprepande av personnummer och vad som hänt. Smärtan klingade ut och blev en molande värk. Så mellan undersökningar mm så somnade jag till. Jag nästan somnade under ultraljudet också. Då är man trött.
Det visade sig att det inte var min blindtarm utan att jag hade en gallsten i gallblåsan. Mera väntan och sen fick jag komma upp på kirurgiavdelningen 111. Bengt åkte hem på kvällen och jag fick ligga kvar. Det skulle avvaktas och se hur det utvecklade sig.
Vilka långa timmar. Magen gjorde ont, feber hade jag och jag kunde bara ligga på rygg med arm och ben rakt ner. suck!
Prover, prover!
Mina kärl bara sprack när de försökte ta prover så efter 11 stick ser min högerarm väldigt "vacker" ut. Att kärlen bara sprack berodde på att jag inte fått i mig tillräckligt med vätska trots dropp och att jag har en infektion i kroppen.
Bild kommer
Det här är en del av mina blåmärken på armarna.
Fick en trevlig granne i sängen bredvid och vi slog i hjäl många timmar med prat och ditt och datt. Lördagen var så lång, varje timme kändes som tio. Joel och Linda kom på söndagen och hälsade på mig och hade bla med sig mobilladdaren. Tiden gick lite fortare då i alla fall.På söndag em tyckte de att jag skulle prova och äta lite soppa. Fick en läbbig soppa som jag försökte tvinga i mig trots illamående och magsmärta. Funkade inte bra att äta men ändå skulle jag äta på måndagmorgon också. Fick i mig lite fil. Sen kom ronden med de ordinarie läkarna och de sa att jag skulle opereras på måndagen eller tisdagen.
Men på mån em bar det iväg på operation. Jag var inte alls nervös och tog inget lugnande. Bara skönt att få det gjort. Jag hade tur att det var en lugn vecka men ingen korridorvård eller köer på operation för annars är det vanligt att man får smärtstillande och får åka hem och vänta på operation.
Var uppe på salen på kvällen och hade ont men nu visste jag att jag bara blir bättre hela tiden. Gallstenen var som ett stort hallon sa de. På tisdag fm fick jag åka hem och Bengt och barnen kom och hämtade mig.
Skönt att vara hemma även om det tar ett tag innan jag blir ok.
Nu har det hänt en hel del i mitt liv den sista tiden. Den 22 maj fick jag så otroligt ont i magen på kvällen. Jag gick hela natten och vankande och kunde inte sova för att det gjorde så ont. På lördagmorgonen lyckades jag ligga lite om jag låg blickstilla på vänster sida. Varje gång jag rörde mig gjorde det så ont. Smärtan blev bara värre och värre och det rann svett om mig för jag fick feber också. Vid lunchtid tyckte min son att vi skulle ringa ambulans för han var så orolig. Det var bara Joel, hans fästmö Linda och jag hemma. Linda ringde sjukrådgivningen för jag kunde inte prata för jag låg bara och hyperventilerade av smärtan och mina händer hade knutit sig i kramp och så hade ansiktet också för jag hade svårt att prata. Joel packade ner saker åt mig för jag förstod att det har blir ju sjukhuset.
Ambulansen kom och då fick jag dropp och syrgas. Krampen berodde på att jag hade för mycket koldioxid( eller om det är koloxid) i kroppen. Det var misstanke om att det var min blindtarm som bråkade.
Vi åkte iväg till akuten och Joel och Linda kom efter. Bengt dök upp senare för han hade lyckades byta bort brandjouren och att nån tog över på brandstationen där det var öppethus.
Väl på akuten tog de prover mm. Jätta mysigt när man är så svårtstucken som jag är. Det finns ingen kirurgi på helgerna så jag fick välja mellan Hudiksvall eller Gävle. Valde Gävle för det är bättre väg. Joel och Linda åkte hem och Bengt följde efter i bilen. Inför färden fick jag en halv spruta med smärtstillande och en annan mot illamående. Men innan vi kom till gävle hade jag fått allt och bedövningen hade gått över. Fy vad ont det gjorde. Väl i Gävle var det mer prover, väntan och upprepande av personnummer och vad som hänt. Smärtan klingade ut och blev en molande värk. Så mellan undersökningar mm så somnade jag till. Jag nästan somnade under ultraljudet också. Då är man trött.
Det visade sig att det inte var min blindtarm utan att jag hade en gallsten i gallblåsan. Mera väntan och sen fick jag komma upp på kirurgiavdelningen 111. Bengt åkte hem på kvällen och jag fick ligga kvar. Det skulle avvaktas och se hur det utvecklade sig.
Vilka långa timmar. Magen gjorde ont, feber hade jag och jag kunde bara ligga på rygg med arm och ben rakt ner. suck!
Prover, prover!
Mina kärl bara sprack när de försökte ta prover så efter 11 stick ser min högerarm väldigt "vacker" ut. Att kärlen bara sprack berodde på att jag inte fått i mig tillräckligt med vätska trots dropp och att jag har en infektion i kroppen.
Bild kommer
Det här är en del av mina blåmärken på armarna.
Fick en trevlig granne i sängen bredvid och vi slog i hjäl många timmar med prat och ditt och datt. Lördagen var så lång, varje timme kändes som tio. Joel och Linda kom på söndagen och hälsade på mig och hade bla med sig mobilladdaren. Tiden gick lite fortare då i alla fall.På söndag em tyckte de att jag skulle prova och äta lite soppa. Fick en läbbig soppa som jag försökte tvinga i mig trots illamående och magsmärta. Funkade inte bra att äta men ändå skulle jag äta på måndagmorgon också. Fick i mig lite fil. Sen kom ronden med de ordinarie läkarna och de sa att jag skulle opereras på måndagen eller tisdagen.
Men på mån em bar det iväg på operation. Jag var inte alls nervös och tog inget lugnande. Bara skönt att få det gjort. Jag hade tur att det var en lugn vecka men ingen korridorvård eller köer på operation för annars är det vanligt att man får smärtstillande och får åka hem och vänta på operation.
Var uppe på salen på kvällen och hade ont men nu visste jag att jag bara blir bättre hela tiden. Gallstenen var som ett stort hallon sa de. På tisdag fm fick jag åka hem och Bengt och barnen kom och hämtade mig.
Skönt att vara hemma även om det tar ett tag innan jag blir ok.
| Kategori - Allmänt
© Design By www.jennysmodemix.se
Nu har det hänt en hel del i mitt liv den sista tiden. Den 22 maj fick jag så otroligt ont i magen på kvällen. Jag gick hela natten och vankande och kunde inte sova för att det gjorde så ont. På lördagmorgonen lyckades jag ligga lite om jag låg blickstilla på vänster sida. Varje gång jag rörde mig gjorde det så ont. Smärtan blev bara värre och värre och det rann svett om mig för jag fick feber också. Vid lunchtid tyckte min son att vi skulle ringa ambulans för han var så orolig. Det var bara Joel, hans fästmö Linda och jag hemma. Linda ringde sjukrådgivningen för jag kunde inte prata för jag låg bara och hyperventilerade av smärtan och mina händer hade knutit sig i kramp och så hade ansiktet också för jag hade svårt att prata. Joel packade ner saker åt mig för jag förstod att det har blir ju sjukhuset.
Ambulansen kom och då fick jag dropp och syrgas. Krampen berodde på att jag hade för mycket koldioxid( eller om det är koloxid) i kroppen. Det var misstanke om att det var min blindtarm som bråkade.
Vi åkte iväg till akuten och Joel och Linda kom efter. Bengt dök upp senare för han hade lyckades byta bort brandjouren och att nån tog över på brandstationen där det var öppethus.
Väl på akuten tog de prover mm. Jätta mysigt när man är så svårtstucken som jag är. Det finns ingen kirurgi på helgerna så jag fick välja mellan Hudiksvall eller Gävle. Valde Gävle för det är bättre väg. Joel och Linda åkte hem och Bengt följde efter i bilen. Inför färden fick jag en halv spruta med smärtstillande och en annan mot illamående. Men innan vi kom till gävle hade jag fått allt och bedövningen hade gått över. Fy vad ont det gjorde. Väl i Gävle var det mer prover, väntan och upprepande av personnummer och vad som hänt. Smärtan klingade ut och blev en molande värk. Så mellan undersökningar mm så somnade jag till. Jag nästan somnade under ultraljudet också. Då är man trött.
Det visade sig att det inte var min blindtarm utan att jag hade en gallsten i gallblåsan. Mera väntan och sen fick jag komma upp på kirurgiavdelningen 111. Bengt åkte hem på kvällen och jag fick ligga kvar. Det skulle avvaktas och se hur det utvecklade sig.
Vilka långa timmar. Magen gjorde ont, feber hade jag och jag kunde bara ligga på rygg med arm och ben rakt ner. suck!
Prover, prover!
Mina kärl bara sprack när de försökte ta prover så efter 11 stick ser min högerarm väldigt "vacker" ut. Att kärlen bara sprack berodde på att jag inte fått i mig tillräckligt med vätska trots dropp och att jag har en infektion i kroppen.
Det här är en del av mina blåmärken på armarna.
Fick en trevlig granne i sängen bredvid och vi slog i hjäl många timmar med prat och ditt och datt. Lördagen var så lång, varje timme kändes som tio. Joel och Linda kom på söndagen och hälsade på mig och hade bla med sig mobilladdaren. Tiden gick lite fortare då i alla fall.På söndag em tyckte de att jag skulle prova och äta lite soppa. Fick en läbbig soppa som jag försökte tvinga i mig trots illamående och magsmärta. Funkade inte bra att äta men ändå skulle jag äta på måndagmorgon också. Fick i mig lite fil. Sen kom ronden med de ordinarie läkarna och de sa att jag skulle opereras på måndagen eller tisdagen.
Men på mån em bar det iväg på operation. Jag var inte alls nervös och tog inget lugnande. Bara skönt att få det gjort. Jag hade tur att det var en lugn vecka men ingen korridorvård eller köer på operation för annars är det vanligt att man får smärtstillande och får åka hem och vänta på operation.
Var uppe på salen på kvällen och hade ont men nu visste jag att jag bara blir bättre hela tiden. Gallstenen var som ett stort hallon sa de. På tisdag fm fick jag åka hem och Bengt och barnen kom och hämtade mig.
Skönt att vara hemma även om det tar ett tag innan jag blir ok.
Nu har det hänt en hel del i mitt liv den sista tiden. Den 22 maj fick jag så otroligt ont i magen på kvällen. Jag gick hela natten och vankande och kunde inte sova för att det gjorde så ont. På lördagmorgonen lyckades jag ligga lite om jag låg blickstilla på vänster sida. Varje gång jag rörde mig gjorde det så ont. Smärtan blev bara värre och värre och det rann svett om mig för jag fick feber också. Vid lunchtid tyckte min son att vi skulle ringa ambulans för han var så orolig. Det var bara Joel, hans fästmö Linda och jag hemma. Linda ringde sjukrådgivningen för jag kunde inte prata för jag låg bara och hyperventilerade av smärtan och mina händer hade knutit sig i kramp och så hade ansiktet också för jag hade svårt att prata. Joel packade ner saker åt mig för jag förstod att det har blir ju sjukhuset.
Ambulansen kom och då fick jag dropp och syrgas. Krampen berodde på att jag hade för mycket koldioxid( eller om det är koloxid) i kroppen. Det var misstanke om att det var min blindtarm som bråkade.
Vi åkte iväg till akuten och Joel och Linda kom efter. Bengt dök upp senare för han hade lyckades byta bort brandjouren och att nån tog över på brandstationen där det var öppethus.
Väl på akuten tog de prover mm. Jätta mysigt när man är så svårtstucken som jag är. Det finns ingen kirurgi på helgerna så jag fick välja mellan Hudiksvall eller Gävle. Valde Gävle för det är bättre väg. Joel och Linda åkte hem och Bengt följde efter i bilen. Inför färden fick jag en halv spruta med smärtstillande och en annan mot illamående. Men innan vi kom till gävle hade jag fått allt och bedövningen hade gått över. Fy vad ont det gjorde. Väl i Gävle var det mer prover, väntan och upprepande av personnummer och vad som hänt. Smärtan klingade ut och blev en molande värk. Så mellan undersökningar mm så somnade jag till. Jag nästan somnade under ultraljudet också. Då är man trött.
Det visade sig att det inte var min blindtarm utan att jag hade en gallsten i gallblåsan. Mera väntan och sen fick jag komma upp på kirurgiavdelningen 111. Bengt åkte hem på kvällen och jag fick ligga kvar. Det skulle avvaktas och se hur det utvecklade sig.
Vilka långa timmar. Magen gjorde ont, feber hade jag och jag kunde bara ligga på rygg med arm och ben rakt ner. suck!
Prover, prover!
Mina kärl bara sprack när de försökte ta prover så efter 11 stick ser min högerarm väldigt "vacker" ut. Att kärlen bara sprack berodde på att jag inte fått i mig tillräckligt med vätska trots dropp och att jag har en infektion i kroppen.
Det här är en del av mina blåmärken på armarna.
Fick en trevlig granne i sängen bredvid och vi slog i hjäl många timmar med prat och ditt och datt. Lördagen var så lång, varje timme kändes som tio. Joel och Linda kom på söndagen och hälsade på mig och hade bla med sig mobilladdaren. Tiden gick lite fortare då i alla fall.På söndag em tyckte de att jag skulle prova och äta lite soppa. Fick en läbbig soppa som jag försökte tvinga i mig trots illamående och magsmärta. Funkade inte bra att äta men ändå skulle jag äta på måndagmorgon också. Fick i mig lite fil. Sen kom ronden med de ordinarie läkarna och de sa att jag skulle opereras på måndagen eller tisdagen.
Men på mån em bar det iväg på operation. Jag var inte alls nervös och tog inget lugnande. Bara skönt att få det gjort. Jag hade tur att det var en lugn vecka men ingen korridorvård eller köer på operation för annars är det vanligt att man får smärtstillande och får åka hem och vänta på operation.
Var uppe på salen på kvällen och hade ont men nu visste jag att jag bara blir bättre hela tiden. Gallstenen var som ett stort hallon sa de. På tisdag fm fick jag åka hem och Bengt och barnen kom och hämtade mig.
Skönt att vara hemma även om det tar ett tag innan jag blir ok.
Kommentarer
Postat av: Jessica A
Ja det du varit med om har varit oroligt för oss i början men sen blev det lugnare och skönt att du är på bättringsvägen nu! :)
Varma kramar till dig!
2009-06-02 @ 09:33:33
Trackback