Livet och döden
2007-05-03 @ 
17:48:09
Vad konstigt det är det där med livet. Vissa får ett långt liv och andra inte. Tänk om man visste när man skulle dö, precis på sekunden. Om den stunden ligger många år framåt antar jag att det inte är ett problem men om det bara är dagar kvar eller timmar.
Det är nog tur att man inte vet. De flesta gör ju inte det. Dödsdömda som väntar på sitt straff och vet när det ska ske får ju uppleva det.
Jaja säger säkert vissa de rår ju för det själva. De har ju gjort ett eller flera brott och fått den domen.
Ja jag vet. Men tänk ändå dig in i att veta att om 2 timmar eller nåt ska du dö. Minuterna tickar på och stunden närmar sig. Du försvinner från jorden men allt fortsätter utan dig. Årstider växlar och generationer kommer och går.
Jag har tänkt på döden sen förra veckan. Förra veckan dog min chef efter att ha varit sjukskriven mindre än två månader. Det finns inga bra prognoser med att få bukspottscancer. Läste nån stans på internet att 4 % lever efter 5 år. Men vi hade ändå hoppet att hon skulle klara sig.
Det är ofattbart och konstigt. Det känns som om hon är på en längre semester. Vi har inte fattat det än på jobbet. Vi väntar henne när som helst att hon ska komma in som en frisk fläkt och fråga hur det är med oss.
Det känns jobbigt för oss. Hur ska det bli? Vem får vi som ny chef mm? Hur ska det då inte kännas för hennes anhöriga. Saknaden och sorgen är säkerligen enorm för dem.
Ibland är livet bra orättvist och det är inte alltid lätt att leva.
Det är nog tur att man inte vet. De flesta gör ju inte det. Dödsdömda som väntar på sitt straff och vet när det ska ske får ju uppleva det.
Jaja säger säkert vissa de rår ju för det själva. De har ju gjort ett eller flera brott och fått den domen.
Ja jag vet. Men tänk ändå dig in i att veta att om 2 timmar eller nåt ska du dö. Minuterna tickar på och stunden närmar sig. Du försvinner från jorden men allt fortsätter utan dig. Årstider växlar och generationer kommer och går.
Jag har tänkt på döden sen förra veckan. Förra veckan dog min chef efter att ha varit sjukskriven mindre än två månader. Det finns inga bra prognoser med att få bukspottscancer. Läste nån stans på internet att 4 % lever efter 5 år. Men vi hade ändå hoppet att hon skulle klara sig.
Det är ofattbart och konstigt. Det känns som om hon är på en längre semester. Vi har inte fattat det än på jobbet. Vi väntar henne när som helst att hon ska komma in som en frisk fläkt och fråga hur det är med oss.
Det känns jobbigt för oss. Hur ska det bli? Vem får vi som ny chef mm? Hur ska det då inte kännas för hennes anhöriga. Saknaden och sorgen är säkerligen enorm för dem.
Ibland är livet bra orättvist och det är inte alltid lätt att leva.
Vad konstigt det är det där med livet. Vissa får ett långt liv och andra inte. Tänk om man visste när man skulle dö, precis på sekunden. Om den stunden ligger många år framåt antar jag att det inte är ett problem men om det bara är dagar kvar eller timmar.
Det är nog tur att man inte vet. De flesta gör ju inte det. Dödsdömda som väntar på sitt straff och vet när det ska ske får ju uppleva det.
Jaja säger säkert vissa de rår ju för det själva. De har ju gjort ett eller flera brott och fått den domen.
Ja jag vet. Men tänk ändå dig in i att veta att om 2 timmar eller nåt ska du dö. Minuterna tickar på och stunden närmar sig. Du försvinner från jorden men allt fortsätter utan dig. Årstider växlar och generationer kommer och går.
Jag har tänkt på döden sen förra veckan. Förra veckan dog min chef efter att ha varit sjukskriven mindre än två månader. Det finns inga bra prognoser med att få bukspottscancer. Läste nån stans på internet att 4 % lever efter 5 år. Men vi hade ändå hoppet att hon skulle klara sig.
Det är ofattbart och konstigt. Det känns som om hon är på en längre semester. Vi har inte fattat det än på jobbet. Vi väntar henne när som helst att hon ska komma in som en frisk fläkt och fråga hur det är med oss.
Det känns jobbigt för oss. Hur ska det bli? Vem får vi som ny chef mm? Hur ska det då inte kännas för hennes anhöriga. Saknaden och sorgen är säkerligen enorm för dem.
Ibland är livet bra orättvist och det är inte alltid lätt att leva.
| Kategori - Allmänt
Det är nog tur att man inte vet. De flesta gör ju inte det. Dödsdömda som väntar på sitt straff och vet när det ska ske får ju uppleva det.
Jaja säger säkert vissa de rår ju för det själva. De har ju gjort ett eller flera brott och fått den domen.
Ja jag vet. Men tänk ändå dig in i att veta att om 2 timmar eller nåt ska du dö. Minuterna tickar på och stunden närmar sig. Du försvinner från jorden men allt fortsätter utan dig. Årstider växlar och generationer kommer och går.
Jag har tänkt på döden sen förra veckan. Förra veckan dog min chef efter att ha varit sjukskriven mindre än två månader. Det finns inga bra prognoser med att få bukspottscancer. Läste nån stans på internet att 4 % lever efter 5 år. Men vi hade ändå hoppet att hon skulle klara sig.
Det är ofattbart och konstigt. Det känns som om hon är på en längre semester. Vi har inte fattat det än på jobbet. Vi väntar henne när som helst att hon ska komma in som en frisk fläkt och fråga hur det är med oss.
Det känns jobbigt för oss. Hur ska det bli? Vem får vi som ny chef mm? Hur ska det då inte kännas för hennes anhöriga. Saknaden och sorgen är säkerligen enorm för dem.
Ibland är livet bra orättvist och det är inte alltid lätt att leva.
Kommentarer
Postat av: "Ninni"
Nää... det visst jag inte. Men jag kände henne inte heller men det är jobbigt att läsa om det ändå. Tänk ändå vad lite man vet och glad är jag för det...
*kramar om*
Trackback
