Igår kväll smsade jag med Sara nere i Turkiet. De skulle denna natt sova ensam i olika familjer. I Saras familj var det bara dottern som kunde lite engelska, mamma, pappa och lillebror kunde inget alls. Alla ville igentligen sova på samma ställe eller åtminstone två och två. Men det var så många turkiska familjer som ville att de skulle bo hos dem så då blev de uppdelade.

Sen är det där med maten som var jobbig. Sara sa att de aldrig fick ta mat själva, hur mycket de ville ha utan de fick uppöst på fat och det var alltid massor med mat. Jag antar att det är en artighetsgest de har. Men Sara är lite kräsen mat som mig och då blir det jobbigt om man inte tycker om det som bjuds. Det kan ju vara svårt att tvinga i sig allt.
Vi pratade en massa och hon skulle försöka sova.

Turkiskt kebab som Sara absolut inte tyckte om.

Imorse fick jag sms från henne att hon var dåligt i magen och hade ont i den. Det var ju tur att jag hade köpt tabletter mot diarre och att hon fått vacin mot kolera. Nu på kvällen fick jag ett nytt sms att nu var hon på sjukhus för hon mådde jättedåligt och var yr och spysjuk. Helena (en vuxen på resan) och några turkar hade följt med. En läkare tittade till henne och hon fick medicin som skulle lugna ner magen. Inatt var det meningen att alla skulle sova hos nya familjer men Sara, Helena och Yvonne ska sova på ett hotell så att Sara får vila ordentligt. Hon var så gullig i sina sms och skrev var inte orolig mamma, det ordnar sig. Det är som som kan hända i värmen, stress och för mycket kranvatten. Jag skulle vilja åka till henne direkt. Det känns jättejobbigt att vara här i Sverige och hon är i Turkiet. Men jag vet att Helena och Yvonne tar hand om henne.

Jag trodde att de skulle kunna köpa vatten på flaska när de var där men jag antar att det inte funkar när de bor hos familjer. Jag hoppas att de andra ungdomarna på resan klarar sig. Sen att Sara piggar på sig så att hon får något ut nåt mer av resan och kan vara med.

Igår kväll smsade jag med Sara nere i Turkiet. De skulle denna natt sova ensam i olika familjer. I Saras familj var det bara dottern som kunde lite engelska, mamma, pappa och lillebror kunde inget alls. Alla ville igentligen sova på samma ställe eller åtminstone två och två. Men det var så många turkiska familjer som ville att de skulle bo hos dem så då blev de uppdelade.

Sen är det där med maten som var jobbig. Sara sa att de aldrig fick ta mat själva, hur mycket de ville ha utan de fick uppöst på fat och det var alltid massor med mat. Jag antar att det är en artighetsgest de har. Men Sara är lite kräsen mat som mig och då blir det jobbigt om man inte tycker om det som bjuds. Det kan ju vara svårt att tvinga i sig allt.
Vi pratade en massa och hon skulle försöka sova.

Turkiskt kebab som Sara absolut inte tyckte om.

Imorse fick jag sms från henne att hon var dåligt i magen och hade ont i den. Det var ju tur att jag hade köpt tabletter mot diarre och att hon fått vacin mot kolera. Nu på kvällen fick jag ett nytt sms att nu var hon på sjukhus för hon mådde jättedåligt och var yr och spysjuk. Helena (en vuxen på resan) och några turkar hade följt med. En läkare tittade till henne och hon fick medicin som skulle lugna ner magen. Inatt var det meningen att alla skulle sova hos nya familjer men Sara, Helena och Yvonne ska sova på ett hotell så att Sara får vila ordentligt. Hon var så gullig i sina sms och skrev var inte orolig mamma, det ordnar sig. Det är som som kan hända i värmen, stress och för mycket kranvatten. Jag skulle vilja åka till henne direkt. Det känns jättejobbigt att vara här i Sverige och hon är i Turkiet. Men jag vet att Helena och Yvonne tar hand om henne.

Jag trodde att de skulle kunna köpa vatten på flaska när de var där men jag antar att det inte funkar när de bor hos familjer. Jag hoppas att de andra ungdomarna på resan klarar sig. Sen att Sara piggar på sig så att hon får något ut nåt mer av resan och kan vara med.