Igår så tog tog Joel studenten. Morgonen började inte bra med en massa regn och regn. Joel fick ta paraply när han åkte iväg. Han var för övrigt väldigt stilig i sina nya kläder. Ovant att se sin son med kavaj, slips mm.
Utspringet skulle vara strax före kl 12 och vi åkte iväg. Det regnade när vi stod utanför Woxnadalens gymnasium och väntade på att studenterna skulle springa ut på balkongen och sjunga mm. Lagom när studenterna skulle tåga till Öjeparken så slutade det att regna. Vi gav blommor och gosedjur till Linda och Joel, och blommor till några till. Joel såg så lycklig ut fast han fick "en massa skit" runt halsen som han hade muttrat nån dag innan att han inte ville ha. Bara därför fick han flera saker av oss. hihi.















I Öjeparken var det tal och stidendieutdelning till flera elever.




När det var slut så åkte vi hem och Joel och Sara fick underhålla våra stockholmsgäster medan  Bengt och jag åkte till Bollnäs och hämtade maten och tårtan. Dukat långbord i kyrkan hade vi gjort dagen före. Vi kan inte ha 20 matgäster hemma i vårt hus. Det är ju roligare om man kan sitta i samma rum mm.
Joel och Linda uppvaktades med presenter och blommor.

Vi serverade exotiskt fruktplanka med potatisgratäng och det var mycket god mat. Det var en massa frukter man aldrig hade sett förr och rostbiff, grillad fläskfile´och kycklingfile´var ju inte alls fel.








Till kaffet blev det Wilmatårta.



När vi hade diskat, städat och jag hade bakat undan maten som blev över var jag så trött. Hade svårt att sova för det värkte i hela kroppen. Idag fick jag vara hemma för jag fixade inte att åka till jobbet. Hela kroppen bara skrek men det blev bättre under dagen.

Idag är det dags för Woxnadalens gymnasiums studenters bal i Kilafors herrgård.
Linda kommer hit idag och Sara ska sminka henne och sen ska hon fota både Joel och Linda. Bengt ska skjutsa balparet i vår Saab V4. Det var ett självklart val för Joel och Linda. Amerikanare vad är det när man kan åka V4 sa Joel.

Jag kommer att lägga in kort på dem senare.

Här kommer bilder innan balen fotade på Olandersgården i Alfta av min dotter Sara.
















Sen blev det "allvar" på Kilafors herrgård med all publik som står och tittar på alla som anländer med olika fordon.

Nu har det hänt en hel del i mitt liv den sista tiden. Den 22 maj fick jag så otroligt ont i magen på kvällen. Jag gick hela natten och vankande och kunde inte sova för att det gjorde så ont. På lördagmorgonen lyckades jag ligga lite om jag låg blickstilla på vänster sida. Varje gång jag rörde mig gjorde det så ont. Smärtan blev bara värre och värre och det rann svett om mig för jag fick feber också. Vid lunchtid tyckte min son att vi skulle ringa ambulans för han var så orolig. Det var bara Joel, hans fästmö Linda och jag hemma. Linda ringde sjukrådgivningen för jag kunde inte prata för jag låg bara och hyperventilerade av smärtan och mina händer hade knutit sig i kramp och så hade ansiktet också för jag hade svårt att prata. Joel packade ner saker åt mig för jag förstod att det har blir ju sjukhuset.

Ambulansen kom och då fick jag dropp och syrgas. Krampen berodde på att jag hade för mycket koldioxid( eller om det är koloxid) i  kroppen. Det var misstanke om att det var min blindtarm som bråkade.
Vi åkte iväg till akuten och Joel och Linda kom efter. Bengt dök upp senare för han hade lyckades byta bort brandjouren och att nån tog över på brandstationen där det var öppethus.

Väl på akuten tog de prover mm. Jätta mysigt när man är så svårtstucken som jag är. Det finns ingen kirurgi på helgerna så jag fick välja mellan Hudiksvall eller Gävle. Valde Gävle för det är bättre väg. Joel och Linda åkte hem och Bengt följde efter i bilen. Inför färden fick jag en halv spruta med smärtstillande och en annan mot illamående. Men innan vi kom till gävle hade jag fått allt och bedövningen hade gått över. Fy vad ont det gjorde. Väl i Gävle var det mer prover, väntan och upprepande av personnummer och vad som hänt. Smärtan klingade ut och blev en molande värk. Så mellan undersökningar mm så somnade jag till. Jag nästan somnade under ultraljudet också. Då är man trött.
Det visade sig att det inte var min blindtarm utan att jag hade en gallsten i gallblåsan. Mera väntan och sen fick jag komma upp på kirurgiavdelningen 111. Bengt åkte hem på kvällen och jag fick ligga kvar. Det skulle avvaktas och se hur det utvecklade sig.

Vilka långa timmar. Magen gjorde ont, feber hade jag och jag kunde bara ligga på rygg med arm och ben rakt ner. suck!
Prover, prover!
Mina kärl bara sprack när de försökte ta prover så efter 11 stick ser min högerarm väldigt "vacker" ut. Att kärlen bara sprack berodde på att jag inte fått i mig tillräckligt med vätska trots dropp och att jag har en infektion i kroppen.
Bild kommer


Det här är en del av mina blåmärken på armarna.

Fick en trevlig granne i sängen bredvid och vi slog i hjäl många timmar med prat och ditt och datt. Lördagen var så lång, varje timme kändes som tio. Joel och Linda kom på söndagen och hälsade på mig och hade bla med sig mobilladdaren.  Tiden gick lite fortare då i alla fall.På söndag em tyckte de att jag skulle prova och äta lite soppa. Fick en läbbig soppa som jag försökte tvinga i mig trots illamående och magsmärta. Funkade inte bra att äta men ändå skulle jag äta på måndagmorgon också. Fick i mig lite fil. Sen kom ronden med de ordinarie läkarna och de sa att jag skulle opereras på måndagen eller tisdagen.
Men på mån em bar det iväg på operation. Jag var inte alls nervös och tog inget lugnande. Bara skönt att få det gjort. Jag hade tur att det var en lugn vecka men ingen korridorvård eller köer på operation för annars är det vanligt att man får smärtstillande och får åka hem och vänta på operation.

Var uppe på salen på kvällen och hade ont men nu visste jag att jag bara blir bättre hela tiden. Gallstenen var som ett stort hallon sa de. På tisdag fm fick jag åka hem och Bengt och barnen kom och hämtade mig.

Skönt att vara hemma även om det tar ett tag innan jag blir ok.

På det första kortet jag fick via sms tyckte jag att hon var så lik sin storasyster Agnes.
Jag återkommer med ett kort på underverket!


Lilla Wilda


Stolta storasyster Agnes med lillasyster Wilda

Tänk vad orättvisa vi människor kan vara ibland. Jag tänker på hur vi kan döma en männiksa första gången vi ser den personen. Vi får en uppfattning som tror är riktigt. Vi dömer oftast efter det yttre eller personens beteende.
Tänk om vi på grund av vår första uppfattning inte ger den människan en chans att visa vem hon eller han är?
Bara för att den personen ser lite "konstig" ut eller gör något märkligt!
Ibland har jag stött på en person som jag tror är på ett vis första gången och sen visade det sig att jag hade helt fel.
Varför tar jag upp detta i min blogg kanske nån undrar?
Jag bara tycker att vi ska försiktiga att döma en person efter det yttre utan ge den personen en chans att visa vem den är först.
Titta på denna film snutt ur Britain´s got talent.
Tyvärr gick det inte att bädda in nån filmsnutt så klicka på programnamnet så får ni se vad jag menar.

Denna kvinna Susan Boyle får juryn och publiken en uppfattning av och tror att det ska bli ett toltalt fiasko när hon öppnar munnen för att sjunga.
Men så blir det så fantastisk vackert. Så vackert att man fullkomligt ryser.

I helgen kom jag på en lysande ide´. Ni vet ju att ibland kan det vara så svårt att hitta på maträtter, allt känns tjatigt och man har ingen fantasi att hitta på nåt heller.
Jag har satt upp en tom lapp med rubriken Önskemat på kylskåpet. Sen har jag sagt till familjen att de ska skriva dit mat de är sugna på så har jag att plocka av sen.
Nu är det bara att hoppas att de både skriver dit lättlagad mat och längre kok.

Imorse fick jag ett sms, ja eller flera då från Jessica. Hon berätta att Agnes satt med sin leksaksmobil och pratade med mig. Hon sa ungefär så här:
- Hej faster! Vad gör du?
Sen berättar hon vad hon har gjort, bytt kläder och blöja mm på sina dockor. Sen blir det tyst en stund. Sen så säger hon:
- Faster svara, hallå svara! och nästan skriker i luren och därefter säger hon att faster inte svarar.

Hon är verkligen rolig Agnes.
Vi brukar prata med varandra i telefon eller se pratar vi med hjälp av webcamen. Det är så roligt att se henne for hon grejar ofta med sina dockor och sitter och pratar och sjunger för dem. En gång så hörde jag henne säga till en docka.
- Min faster tittar på mig, min faster tittar på mig! Sen smygtittade hon åt camen och flinade.

När vi pratar i telefon så kan hon leka tittut med telefon (mig då) eller så pussar och kramar hon den. Sist vi pratade så cyklade hon runt  runt med sin trehjuling och berättade för mig:
- Jag cyklar runt, Jag cyklar runt.

Det är otroligt roligt att vi kan hålla kontakten med varandra fast det är många mil emellan oss.

Här sitter Agnes i sitt rum och äter med sina dockor. (kort från Jessica)

Sara åkte iväg till Bollnäs tidigt idag. hon skulle till Estetiska programet och ha en intagningsdag med diverse olika "prov". De får poäng för varje del som räknas ihop med betygspoängen. Det är inte skriftliga prov utan tex dans, teater, sång, intervju mm. Sen gör de enskilt prov för sin valda inriktning. Sara har dans som personligt inriktning. Dansdelen har hon fått uppskov med pga sin benskada. De ska ha en till provdag seanre i vår för de som varit sjuka mm. Hon var lite pirrig när hon åkte iväg. Jag hoppas att det kommer att gå bra för henne, vilket jag tror förresten.

Här är våren på frammarsh med stora steg. Snödropparna har börjat titta fram och grannarnas videkissar har snart blommat över. Snön droppar i rask takt från taken. Solen skiner och värmer. Det är så härligt att jag blir så glad och känner mig pigg.


Iförrgår fick jag förresten min garnvinst och det var ju också något att glädja sig åt. Sånt härligt garn i mysiga färger. Det var milda färger. Jag har börjat att sticka barbiekläder igen men funderar på att ta fram mitt stora arbete. Jag har köpt två juldukar till ett matsalsbord till barnen. Det ska broderas i bla plattsöm. Lite tråkigare att brodera än korsstygn som går mycket fortare. Men det blir snyggt när man fyller broderiet med täta stygn. Jag tror jag börjar med Joels.
Jag brukar ibland köpa dukar och så får Joel och Sara välja vilka de vill ha.

Igår kväll så var jag , Bengt och Sara på handledarkurs i Bollnäs för att få övningsköra med Sara. Jag tyckte att det kändes som igår vi var där med Joel. Sara tyckte att allt skulle bli onödigt dyrt för att få körkort. Det är ju tyvärr inte mycket av kostnaderna man kan påverka själv. Det är ju antalet körlektioner och om man har möjlighet att läsa teorin på gymnasiet för då är inskrivningsavgifter 50 % billigare. Voxnadalens gymnasium i Edsbyn har den möjligheten så vi får se om samma möjlighet om Torsbergsskolan har samma möjlighet.

Men innan kursen så stressade vi iväg för att jag skulle hinna till Lilla handarbetsboden i Bollnäs för att köpa till lite broderigarn som fattas på Agnes adventskalender. Jag hade kollat upp på internet och de stängde kl 17. Precis kl 17 var vi där och snopen såg jag en skylt på dörren där det stod:
På tisdag den 10 mars stänger vi kl 16. Jaha det blir till att åka in på fredag när jag ändå är ledig.

Väl hemma var det svårt att koppla av och somna. Men jag lyckades till slut.

Nu är jag inne i en riktigt drömperiod när jag sover. Förra veckan var det mest madrömmar jag drömde. Inte alls så kul att vakna mitt i natten och vara rädd. Det var bara att gå upp på toa för att försöka bryta mardrömmen och sen krypa ner bakom Bengt och hålla om honom. Det funkade varje natt för jag drömde inte vidare.


Denna vecka har jag dröm men då har det varit andra drömmar. En natt drömde jag att jag la mig på marken med utsträkta armar och så fick föräldralösa barn lägga sig med på mina armar. Så många barn som det rymdes där adopterade jag. Det blev fem stycken och som bonus två föräldralösa hundar. Jo jag vet att det inte heter föräldralösa hundar men i drömmen så hette det så. Det var barn i olika åldrar som fick följa med mig till Sverige. By the way så var jag på Sri Lanka. Den drömmen var helt klart inspirerad av brevet från barnhemmet Fridsro i Sri Lanka som jag fick och läste på dagen.

Den 14 Februari så förlovade sig Joel och Linda. Det är så roligt och jag är så glad för deras skull.
De passar verkligen för varandra och jag tycker så mycket om Linda!
Välkommen in i familjen Linda!


Ett fint kort på paret som bara strålar kärlek tycker jag

Så glad jag blev när jag alldeles nyss loggade in på hotmail och läste min mail.
Jag hade vunnit första pris i Torgstenens jubileumstävling. Va? Jag som inte brukar vinna något!
Så här stod det i mailet:

"Hej Christl! Grattis, du har vunnit 1:a priset i Torgstenens jubileumstävling! Innehåll: beskrivning 'M&K Eco Babybomull Virkad jumper' 15 nystan M&K Eco Babybomull i valfri färg (räcker till damstorlek XL) 1 virknål 2 mm 1 virknål 2½ mm Jag skickar garnprover till dig i morgon. (Du behöver inte ta alla nystanen i samma färg om du hellre vill använda garnet till något annat än den medföljande beskrivningen). Skicka sedan ett mail när du har valt färg/färger så kommer vinstpaketet inom ett par dagar. Än en gång stort grattis!!! hälsningar Lotta på Torgstenen"

På deras hemsida står det:
Jubileumstävlingen är avgjord! 1:a pris: Christl Ahlinder-Larsson, Alfta (Virkpaket med M&K Eco Babybomull) 2:a pris: Agneta Bergquist, Linköping (Stickpaket med Twilleys Freedom Gorgeous DK) Grattis till er båda!!!"

Det är ju inte klokt jag skickade ju bara in ett mail till tävlingen. Nu börjar ju genast tankarna fara runt på vad jag ska hitta på, dockkläder, kofta till Agnes? Eller ska jag ta två nystan av olika färger och ha till bra att ha. Vi får se. Riktigt kul är det i alla fall!

Nu är det lördag och det är ännu en strålande solig dag med gnistrande snö. Kan det vara bättre?

Nu är väntar resten av familjen och Hilding på att några skotrar de ska låna ska bli ledig och sen ska de ut och åka. Det är ju ett perfekt väder för sånt. Hilding, Saras kille har ju aldrig åkt vanlig skoter heller.


 Jag ska vara hemma och ta det lugnt och sen blir det middag. Efterrätten gjorde jag igår, hallonpannacotta, med smuldeg, hallonsylt och vaniljcremé fraiche. Det är så gott!

På bussen hem från jobbet kom jag på flera ideér på blogginlägg men nu när det väl var dags att sätta mig här så har alla ideér blåst bort. Kanske i snövädret ute!

Vad skönt det är åka buss igentligen. Jag kliver in i en varm buss, glider ner på ett säte, vinklar ryggstödet och sluter mina ögon. Idag tyckte jag att jag hade åkt i en evighet men då var vi bara vid Östanåsågen. Jag blev så avslappand att jag kände mig alldeles tung och det kändes som om jag bara sjönk och sjönk.. Jag är mycket förvånad över att det inte blev hål i golvet på bussen. Nu känner jag mig mycket piggare.

Visst har det sina avigsidor också. Stå i kylan och vänta på en buss, passa tider kanske en del tycker. Men för min del är tider inget problem för man har ju andra tider att passa så en mer eller mindre spelar ju ingen roll. Men man slipper skotta av bilen, skrapa rutor mm.

Idag så dog min svägerska Jessica och bror Johnys hund Muffelina. De blev tvugna att avliva henne av olika orsaker. De tog ett tungt och svårt beslut men ändå rätt. De kommer ju att sakna henne mycket så även vi när vi hälsar på. Muffelina var en gosig och charmig hund trots sina egenheter. Nästa gång kommer jag att sakna att hon kommer som en glad vettvilling och vill hälsa. Det är alltid svårt att mista ett husdjur.


Så här kommer jag att komma ihåg Muffelina, full av liv och bus och alltid på väg.